Ja, helgen började sådär. Vid 05 igår morse kom ambulansen och hämtade mig och lilla Esther. På akuten tyckte de nämligen att hon hade alla tecken på hjärnhinneinflamation, och det var inget roligt besked vill jag tala om. När ambulanspersonal kom blev vi dock lite lugnare, när de såg att lilla loppans allmäntillstånd var bättre än de väntat. ”Lyckligvis” var det en svår dubbelsidig öroninflamation, vilket gjorde att vi fick åka till en öronspecialist som tog hål på båda hennes trumhinnorna. Febern är fortfarande hög och prickarna är kvar, men med antibiotika och alvedon har hon ikväll varit mycket piggare… Nu ska vi kurrera oss och bli friska, så om inläggen tryter i veckan så vet ni varför…
I veckan som gick gjorde jag ett litet gästinlägg på Design Day by Day som handlar om matlagning utomhus. Klicka HÄR för att läsa mitt inlägg. Nu ska jag slappa lite framför tv:n och se det sista av finalen i Mästarnas mästare. / Kram Sofie
6 reaktioner på ”Helgen kunde varit bättre…”
O fy vad rädd jag skulle blivit. Vad skönt att höra att det dock inte var hjärnhinneinflammation även om öroninflammation också kan var jobbigt för de små. Min Lilly fick dubbelsidig när hon var 3 månader, oj vad ledsen hon var hela natten tills vi fick åka till akuten framåt morgonkvisten. Krya på din lilla stumpa! Kram Linda
Hallegoo, lilla gumman… inte roligt! Tänk vad ont hon måste haft, det är skönt att man får hjälp och det rättar till sig. Fy vad orolig man blir som förälder!
När jag var 10 fick jag hjärhinneinflammation och fick ligga på sjukhus en vecka. Då fick inte föräldrarna sova kvar heller och jag kommer ihåg att jag tyckte det var lite läskigt. Tur det är annat nu!
Kram
Usch och fy!!! Vad läskigt! Skönt att det ordnade upp sig så bra till slut. Vi har också varit hos farbror doktorn i helgen och fått konstaterad öroninflammation. Inte alls kul att se de små må så dåligt. Man önskar att man kunde byta med dem.
Hoppas att morgondagen blir bättre!
Åh nej. Usch så otäckt. Jag hoppas verkligen hon kryar på sig allra snabbast. Kram till er båda!
//Helena
Åh, vad skönt att det inte var något allvarligare. Jag vet hur det är att få ett jobbigt besked. Min son fick cancer då han var 9 år och dog då han var 12. Man blir alltid så rädd då det händer de små något.
Ha en bra vecka och tack för en fin blogg.
Kramar Anette
Vad skönt att det gick bra:) stor kram
Kommentarer är stängda.